Byxor
Byxor är ett plagg avsett att skydda våra underkroppar från värme, väta och kyla. Byxan har historiskt sett länge varit ett plagg enbart för män, så är det inte idag. Det var först så sent som under mitten av 1900-talet byxor blev allt vanligare bland kvinnor. Visst fanns det undantag bland individer och grupper där kvinnor tilläts bära byxor istället för kjol eller klänning utan att väcka uppmärksamhet. Byxor kan delas in i två huvudgrupper, långbyxan och kortbyxan (shorts). Däremellan finns det hel hel uppsjö av varianter. Långbyxan var länge enbart burna av arbetare och lägre stående människor, vid sekelskiftet 1700-1800-talen började även överklassen att byta ut sina knäbyxor, som de huvudsakligen bar tidigare, mot byxor som var längre.
Det allra mest förekommande måttet på byxor är att mäta midemåttet och längden på byxan, midjemåttet anges med ett W(från engelskans Width) och längden med ett L(engelskans Length). Midjemåttet mäts på byxans insida vid midjan och längden mäts från grenen och ner med sömmen på byxans insida. Siffran som anges är i tum(inch) och ska gångas med ca. 2,5 för att måttet mätt i centimeter ska komma fram. Ett vanligt mått är t.ex. W30 L34.
Jeans
Är byxor av ett väldigt slitstarkt tyg kallat denim, som har blivit förstärkt i sömmarna med nitar. Ordet denim kommer från franskans serge de Nîmes, Nîmes är en stad i södra Frankrike som på 1800-talet var känd för sina väverier som vävde tyger till diverse arbetskläder. Serge de Nîmes betyder ”siden från Nîmes”, denim tros då komma från de Nîmes. Jeansen blev poplära under senare delen av 1800-talet då framförallt under guldruschen i Kalifornien. Ryktet om byxan med det slitstarka tyget spred sig och framgången var ett faktum.
Chinos
Detta är en typ av byxa tillverkad av ett mycket lätt bomullstyg. Byxorna är utsmyckade med pressveck framtill på benen. Byxorna har en bakgrund i krig och förödelse, de började att bli populära i slutet på 1800-talet bland Amerikas och Spaniens krigförande soldater. De traditionella uniformsbyxorna med tyngre och stelare tyg som tidigare använts inom de båda arméerna byttes ut mot chinosbyxor. Namnet Chinos härstammar t.o.m. från denna tid. De spanska trupperna döpte byxorna efter dem som sydde upp dem, kineserna. Byxorna har genom åren varit väldigt all-around, de har som sagt används inom militären, de har också använts väldigt flitigt som underdel i flera länders skoluniformer.
Cykelbyxor
Detta är en typ av träningsbyxa som är väldigt tighta och tätt åtsittande. Vanligtvis har de korta ben, men finns även i modeller med långa ben. Anledningen till att de kallas cykelbyxa är att de var främst cyklister, början på 1990-talet, som använde sig av byxorna. De var populära bland cyklisterna för att de var försedda med en fodrad gren, och därmed minskade friktion och smärta för cyklisterna. Cykelbyxan förväxlas ofta med vad som egentligen är tights, för att det ska vara äkta cykelbyxor ska de ha en fodrad gren.
Golfbyxan
Härstammar ifrån det som på 1700-talet kallades för knäbyxor. Byxorna slutar strax under knäna där de överlappas av ett par långbyxor, både byxor och strumpor spänns fast med ett spänne. Dock försvann de under något århundraden när överklassen bytte ut sina knäbyxor mot längre modeller. Någon gång under 1800-talets mitt blev de populära igen genom baseball i Amerika. Flera lag använde sig av knäbyxor i sin laguniform. Brittiska golfspelare anammade byxorna och började använde dem vid utövning av sin sport, det är alltså därför de kallas för golfbyxor. I Sverige kan samma typ av byxa kallas för äppelknyckarbyxor, då de var förmånligt pösiga så att många äpplen fick plats. Ett annat vanligt förekommande namn är knickerbockers, ett namn som kommer från ett lag som på 1800-talet använde byxorna – New York Knickerbockers. För att det ska vara äkta golfbyxor ska de vara tillverkade av ett ylletyg som heter Vadmal.
Mjukisbyxan
Byxor av mjukare tyg, tyget är tillverkat av bomull. Byxorna används ofta vid träning. Kallas ofta i allmänmun för mysbyxor, vilket anspelar på att de är lite ”mysigare” och ledigare än andra typer av byxor.
Snickarbyxan
Dessa har fått sitt namn efter att de blev allt vanligare bland snuckare på 1800-talet. Det var dock inte bara snickare som dessa byxor var vanliga bland, många hantverksgrupper valde att använda byxora då de av naturen var väldigt praktiska vid arbeten som krävde många verktyg och pinaler. Byxorna är tillverkade i jeans-tyg och har inbyggda hängslen, de är också utrustade med ett flertal stora fickor. Från dess att användarna främst var hantverkare har de övergått till att bli väldigt vanliga bland barn, som alltid har ett outgrundligt behov av att bära omkring på saker. De har också i flera omgångar blommat upp som modetrender bland vuxna under ett par år, för att sedan lugna ner sig igen – och komma tillbaka. I England är namnet ”bib-and-brace” vanligt förekommande för att beskriva snickarbyxan.
Bloomers
En byxtyp som är väldigt pösig och som knyts, eller har en resår, nere vid ankeln. En liten bit av byxan sticker ut under knuten eller resåren. Byxan syns ofta bäras under en kjol eller en klänning. Det är främst en byxa för damer.